Varje gång jag sätter mig vid min dator påminns jag om att jag är en person med stor dos teoretisk ideologi och vad jag vill kalla ”sunt förnuft” som i många situationer leder mig rätt på livets snåriga och kvistiga stig framåt. Vad jag också påminns om när jag sätter mig vid min dator är att jag lever med en person som har en stor dos av vad jag saknar – praktiskt kunnande, utövande, erfarenhet.

Bredvid min dator ligger en stor hög med broschyrer, böcker och annan information om hur HR-tjänstemän ska/borde hantera de anställdas löner.

Någonstans i nivå med sjuksköterskornas skri på högre löner i sommar och handels strejkhot gav jag mig in i en diskussion om hur jag tyckte att lösningen borde se ut. Många gånger lyckas jag faktiskt vinna gehör för mina naiva och teoretiska förslag. Att övertyga andra är något jag blivit bra på under mina år som butikssäljare. Jag är så bra på det att jag inte ens funderat över att övertygning är vad jag ofta sysslar med i många av de diskussioner jag hamnar i. Men nu. Här. I det här ämnet. Nä. Det gick inte. Jag hade inget att komma med. Nada. Nicht.

Lagen styr. Praxis styr. IF Metall styr. Jösses. Massor av saker styr svenska lönebildningen.  Ja, förutom teoretisk ideologi och sunt förnuft då. Det funkar inte alls att applicera på svensk lönebildning om jag förstått det hela rätt.

Så. Högen ligger där bredvid min dator och påminner mig om jag måste läsa på för att förstå. Så självklart. Så enkelt. Ändå undviker jag högen. Är lite rädd för att min insikt kommer att bli att ingenting kan förändras, att lönebildningen är vad den är p.g.a. svenska arbetslivets historia, praxis och lagar. Fy sjutton vilken tråkig insikt. Jag lämnar högen åt sitt öde, partiellt bortglömd bredvid min dator…