Så där ja. Mediciner vs McStenberg 1-0. Innan jag ens kom mig för att beskriva hur det kändes att äta full dos av Atomoxetin har läkaren nu rekommenderat mig att avbryta. Så nu har jag medicinpaus i 2 veckor innan det blir aktuellt att bestämma nästa steg. 🙄 En del av mig är besviken, frustrerad …
Fortsätt läsa Medicinering ADHD Strattera / Atomoxetin fortsättning
Nu har jag börjat medicinera min ADHD igen, denna gång med Strattera, dvs Atomoxetin. Det ska vara en mild medicin har jag förstått, och samtidigt en svår medicin att få testa. Läkarna verkar ovilliga att skriva ut den, har förstått nu att det beror på att många med ADHD upplever den som FÖR mild. Men …
Tidigare trodde jag att jag befann mig i livet EFTER utmattningen. Att jag dragit lärdomar, kommit fram till slutsatser, förändrat mitt liv och mina förutsättningar till att aldrig mer framöver behöva ramla ner i samma svaghet. Nu inser jag att jag snarare befinner mig i livet MED utmattning. Den är min ständiga följeslagare i vad …
Fortsätt läsa ADHD och det dåliga samvetet, skulden, skammen
En vänlig bloggläsare lämnade en kommentar på ett tidigare inlägg för en tid sedan, som jag skrev för ca 6 månader: När majsolen ler. Kommentaren fick mig att läsa igenom vad det var jag hade skrivit då. En sorg kom över mig. För livet idag känns inte alls som livet då. Det är förstås samma …
Ibland snubblar jag på inlägg på konton på IG som får mig att tänka till lite extra. Denna gången var det "en.dos.adhd" på IG som hade lagt ut denna bild/text: en.dos.adhd Det ligger en del i det här. Jag känner delvis igen mig själv. Ännu mer från när jag var yngre. Allt som oftast hade …
Igår la jag ut en text på IG & FB om hur less jag var på att vara jag. Den texten fick mer uppmärksamhet än jag trott och jag kom på att den typen av texter nog snarare borde finnas med här också. Sådana dagar finns alltså också. Jag brukar inte skriva om det så …
Att sjunga är något av det mest naturliga i världen för mig. Jag är uppvuxen i en musikalisk familj/släkt och att börja sjunga var lika naturligt som att börja prata. Om jag minns rätt finns den första inspelningen av mig som sjunger visor från när jag var ca 3-4 år. Med mormor. Jag mimade inte …
Sådär ja. Då har det gått drygt 6 månader igen, sedan jag skrev senast. Den här bloggen. Den har genomlevt så många olika skeenden i mitt liv. Den började som en ren HR/personalvetar-blogg. Höll den strikt till den typen av inlägg ända tills min skilsmässa för mer än 10 år sen nu. Sen förlorade jag …
Så där ja. Tiden går fort även när en inte har så roligt. Eller. Jag har haft delvis roligt i alla fall. När jag skrev senast var det april. Nu är det november. 2021. Samma år i alla fall. Alltid något... 😉 I våras fick jag alltså inse att jag var en av alla de …
Ett år har gått sedan mitt senaste inlägg här på bloggen. Sjukt lång tid. Dessutom med en Corona-pandemi. Bilden nedan kom upp i mitt flöde på Instagram idag. Den fick mig att börja fundera över tingens nuvarande ordning. Eller snarare oordning. Aldrig tidigare har jag tänkt på bildens budskap som produktiva, snarare raka motsatsen. Men …
MCSTENBERG 