SEB, chefen och miljonerna

Idag läste jag i Veckans Affärer om Annika Falkengren och hennes fina ersättning för sitt arbete som SEB:s chef: ”Hon fördubblade sin inkomst – igen

Mycket kan sägas om höga löner. Personligen tycker jag att det kan vara problematiskt med, i mina ögon, ologiskt höga ersättningsnivåer ihop med stora bonusar och pensionsavtal. Min  tanke brukar landa någonstans i ”vems utförda arbete kan vara värt så stora summor. Vad har denne person lyckats åstadkommit för att vara värd en så stor summa”?

Samtidigt inser jag att personen som får ersättningen har mer än en vettig förklaring till varför just de är värda den stora summan. Risken är till och med hög att jag skulle köpa argumenten om jag fick dem serverade på ett vettigt sätt.

Just i det här fallet är jag faktiskt lite smyg-imponerad. Som gammal jämställdhets-kämpinna gläds jag över att det är just en kvinna som leder bankdirektörernas liga, att det är en kvinna som är den bankchef i Sverige som har överlägset högst inkomst.

Samtidigt kvarstår frågorna. Vad har hon uträttat som är så fantastiskt (höll på att skriva fanatiskt, vilket också kan passa in) mycket bättre än många andra chefer/ledare? Någon som känner sig manad att förklara det här för mig?

Praktisk kunskap

Varje gång jag sätter mig vid min dator påminns jag om att jag är en person med stor dos teoretisk ideologi och vad jag vill kalla ”sunt förnuft” som i många situationer leder mig rätt på livets snåriga och kvistiga stig framåt. Vad jag också påminns om när jag sätter mig vid min dator är att jag lever med en person som har en stor dos av vad jag saknar – praktiskt kunnande, utövande, erfarenhet.

Bredvid min dator ligger en stor hög med broschyrer, böcker och annan information om hur HR-tjänstemän ska/borde hantera de anställdas löner.

Någonstans i nivå med sjuksköterskornas skri på högre löner i sommar och handels strejkhot gav jag mig in i en diskussion om hur jag tyckte att lösningen borde se ut. Många gånger lyckas jag faktiskt vinna gehör för mina naiva och teoretiska förslag. Att övertyga andra är något jag blivit bra på under mina år som butikssäljare. Jag är så bra på det att jag inte ens funderat över att övertygning är vad jag ofta sysslar med i många av de diskussioner jag hamnar i. Men nu. Här. I det här ämnet. Nä. Det gick inte. Jag hade inget att komma med. Nada. Nicht.

Lagen styr. Praxis styr. IF Metall styr. Jösses. Massor av saker styr svenska lönebildningen.  Ja, förutom teoretisk ideologi och sunt förnuft då. Det funkar inte alls att applicera på svensk lönebildning om jag förstått det hela rätt.

Så. Högen ligger där bredvid min dator och påminner mig om jag måste läsa på för att förstå. Så självklart. Så enkelt. Ändå undviker jag högen. Är lite rädd för att min insikt kommer att bli att ingenting kan förändras, att lönebildningen är vad den är p.g.a. svenska arbetslivets historia, praxis och lagar. Fy sjutton vilken tråkig insikt. Jag lämnar högen åt sitt öde, partiellt bortglömd bredvid min dator…