Upplever du något av följande, är du utsatt för sexuella trakasserier:

• ovälkomna förslag eller krav på sexuella tjänster
• oönskad fysisk kontakt
• ovälkomna sexuella anspelningar, blickar, visslingar och kommentarer om utseende
• könsord, pornografiska bilder och nedsättande skämt om det kön du tillhör.

Det är den som blir utsatt som avgör om beteendet är ovälkommet eller ej. Sextrakasserier är ett brott. (Från Prevent:s hemsida)

Jag är en förespråkare för att anmäla orätter men jag vill då gärna ha gott om kött på benen så jag vet att jag har rätt om jag anmäler. När det gäller sexuella trakasserier är det inte så enkelt. Det är ofta väldigt subtila händelser till att börja med, som att någon ”av misstag” kommer åt fel kroppsdel. Har man otur förvärras det sedan.

Där jag arbetar finns det ett par personer som inte vet var den där gränsen går. Eller ska jag vara helt korrekt så arbetar dessa personer inte ens på det företag där jag arbetar, men vårt företag har mycket samarbete med deras företag. Alltså möts vi ofta på luncher, julfester, gemensamma styrelseträffar o. dyl.

Min första dag på arbetet varnades jag för dessa personer och jag har lyckats hålla dem  på armlängds avstånd sen dess. Tills nu. Nu vill de plötsligt kramas, när jag istället tar i hand drar de sitt finger över handflatan. När vi äter lunch ”missbedöms” avståndet oss emellan och de kommer åt mig och har de tur råkar det vara ett bröst. Det här är alla händelser som är otroligt små. Inga stora puckar alls och än så länge skrattar jag mest åt dessa ”äldre män” utan vare sig självinsikt eller hyfs. Dessa män är det stående skämtet inom organisationen och jag är en av dem som spär på historieberättandet kring dem.

Samtidigt slår det mig hur svårbedömt situationer kring sexuella trakasserier måste vara och hur svårt det måste vara att ta modet till sig och anmäla en kollega eller chef!

En annan tanke som slår mig är att jag för varje gång jag inte säger ifrån till dessa personer räknas som ett godkännande från min sida. Lek med tanken att det blir värre (antagligen inte, eftersom jag snart slutar, men ändå) och vi hamnar i en värre situation… Antagligen kommer dessa tidigare händelser tas upp från deras sida som att jag ”lät dem hållas” och antagligen till och med uppskattade det. De kommer även säga saker som ”vem tror du att du är”, ”ha inte så höga tankar om dig själv”, ”varför skulle vi ha något intresse för någon som du”, osv.

Alltså, allvarligt, handlingsplaner och policys är bra hjälpmedel i vissa situationer men hjälper nog föga när det gäller sexuella trakasserier. HUR hanterar man sådana här situationer när man är på utsidan? De enda som vet vad som hänt är de få personerna som är inuti situationen, och de lär alla ha olika uppfattningar och historier om vad som ”egentligen” har skett.

Hur arbetar ni med dessa frågor på ert företag?