Idag ställde Johannes Sundlo en fråga på Twitter:
Ska bli intressant att se utfallet av det här. Skulle du kunna tänka dig att söka jobb med din Facebook-profil som grund?
—
Johannes Sundlo (@jsundlo) January 08, 2013Min spontana tanke blev först ”Nej, för sjutton, Facebook är mitt vardagsrum på internet, jag vill inte ha dit mina arbetsgivare såvida jag inte själv har bjudit in dem dit!” Därefter fick jag mer information kring hur och vad @jsundlo hade i tanken. Sen tänkte jag lite till. Vad jag förstår har Academic Work löst det så att kandidater kan hämta upp sin information från Facebook när de registrerar sin användarprofil hos A.W. – d.v.s. en självvald upphämtning av information där A.W. inte ser kandidatens profil utan hämtar bara relevant information så att kandidaten inte behöver fylla i sina uppgifter i CV:t på så många olika ställen. Smart tänkt. Jag gillart!
Men mitt i det där virrvarvet innan, när jag inte hade förstått rätt uppstod följande diskussion mellan mig och @jsundlo:
Är det så? Måste ‘vi’ det? Och vilka är i så fall ‘vi’ – är det rekryteringsbolagen som vill hitta talangerna innan sina konkurrenter som är representerar vi:et eller är det kandidaterna som vill hitta sina nästa arbetsgivare?
Vidare funderade jag på om rekryterings- och konsultbolagen hela tiden söker efter nya kanaler att nå sina kandidater och därför ”nästlar” in sig på de plattformar där kandidater hänger, NÄR och VAR tillåts kandidater då att vara privata och ifred? Är inte risken stor att rekryteringsbolagen i och med det agerandet, med sin fantastiska nytänkar-anda och nyfikenhet till slut tar över och förgör hela kandidat-härligheten som fanns där tidigare?
Det går rykten om att 80- och 90-talister har börjat stänga mer och mer av sina profiler på LinkedIn så att vi = rekryteringsbolag inte ska kunna ringa dem så mycket. Andra rykten cirkulerar som gör gällande att de yngre generationerna inte är lika glada i Facebook nu när deras mammor, pappor, far- och morföräldrar också finns där. Jag gissar att det bara är en tidsfråga innan nästa stora plattform dyker upp och den lär inte heta vare sig LinkedIn, Facebook/Instagram eller Twitter. Vad den/de än heter vågar jag ändå lova att stället inom kort kommer att invaderas av många rekyterings- och konsultbolag.
Ibland undrar jag om det inte vore enklare om bolagen arbetade lika hårt med sin fantastiska nytänkar-anda och nyfikenhet för att skapa ett bättre anställningserbjudande. Ett så bra erbjudande att kandidaterna söker sig till dem självmant istället för att bolagen ska behöva bedriva en variant av engelsk rävjakt på sina talangfulla kandidater. Vore inte det en utmanande tanke?
MCSTENBERG 
Jag förstår absolut oron och integriteten är en viktig
aspekt, såväl på nätet som offline. Självklart tycker jag att det
är viktigt att alla människor skall ha rätt till en fredad zon,
inget snack om den saken. Att vi (och när jag ovan skrev vi menade
jag HR-branschen) behöver testa nytt så menar jag verkligen att vi
behöver testa nytt. I det här fallet handlar det om att sänka
tröskeln för att söka jobb och använda en befintlig och existerande
plattform för detta. Världen förändras och vi måste förändras med
den. Vågar ingen testa nya saker får vi heller ingen utveckling.
Ansökningsförfarandet i vår applikation liknar mycket att skicka
ett mail med den lilla skillnaden att applikationen löser det åt
dig och du aldrig behöver lämna Facebook. Vi ser ditt CV, varken
mer eller mindre och det kommer i ett mail till oss. Jag anser att
integriteten för kandidaten är densamma som om hen hade skickat ett
mail. (Bloggade om det på http://blogg.academicwork.se och ska
uppdatera med skärmdump från hur det ser ut på vår sida.) Sant är
att Facebook backar lite. Men på över en sex månadersperiod syns
ändå en tillväxt och det troliga är att Sverige snart passerar 5
miljoner Facebook-användare.
(http://www.socialbakers.com/facebook-statistics/sweden) Säkerligen
kommer det komma en ny plattform men Facebook skall inte
underskattas, det finns ett enormt momentum för dem som inte låter
sig rubbas helt enkelt. Som exempel; för att kommentera den här
bloggen går det att logga in via FB. Det utgör, enligt mig och en
del andra, grunden i många personers digitala liv och det är där vi
måste vara. Varför vi måste det? Av samma orsak som man förr var
tvungen att ha annonser i tidningen, för att synas och hitta
lämpliga kandidater. Bättre anställningsvillkor och erbjudandet som
företag har måste kontinuerligt ses över men oavsett, för att
uppmärksamma ett jobb måste det på något sätt presenteras för dig.
Och för att presentera måste du kommunicera och ska du kommunicera
måste du ha en plattform för kommunikationen.