Jo.
Jag vet.
Jag brukar pusha och promota bloggen och nätverket HRSverige.

Men den här gången är det annorlunda. Den här gången är det Anna Höglund som skrivit blogginlägget ”Mänskliga möten” och det gick verkligen rakt in i hjärtat på mig.

Framför allt det här stycket:

När ska någon se att jag springer för livet och säga åt mig att jag inte behöver springa längre? När ska någon se mig och säga åt mig att jag redan har gjort mer än tillräckligt? När ska någon säga åt mig att det är okej att stanna upp? När ska någon säga åt mig att det är okej att inte veta? Kanske blir det så om jag bara springer lite snabbare, blir lite smalare, jobbar lite hårdare… Eller?