Idag pratade jag med en person som jag just håller på att lära känna. Vi började prata om vår bakgrund. Ni vet, arv och miljö, arv kontra miljö och så vidare. Hen förklarade att hens föräldrar var från annat land och att det får sina följder i hens person. Jag ville förstås inte vara sämre och berättade att mina föräldrar båda var från Sverige.

…

Mitt huvud blev blankt. Vad var det nu jag ville få sagt med det? Nu var personen jag pratade med en verbalt kunnig person som pratade på om sina föräldrar, sitt liv och några av de vägval hen gjort på vägen.

…

Själv var mitt eget huvud fortfarande blankt. Jag gick runt med känslan av att ha gjort självmål. Hur kommer det sig att jag är så dåligt insatt i vad det säger om mig att båda mina föräldrar också är födda i Sverige? Säger vår historia och bakgrund överhuvudtaget speciellt mycket om hur vi är som människor idag – just här och nu?

Jag vill svara NEJ. Men är inte övertygad om att jag har rätt då.

I min yrkesroll tittar jag mycket på CV, historik, vad personer valt och gjort för att ta sig fram till där de är idag. Men privat bryr jag mig väldigt lite om vad mina bekanta eller vänner varit med om tidigare i livet. Det som jag prioriterar i mina nära relationer är vad andra och jag själv står för idag. Här och nu. Vilka värderingsgrunder styr dig? Vilka mål har du? Var är du på väg? Vad vill du?

Men det är hur jag fungerar det. Hur fungerar du? Är andra människors historia viktig för dig, och i så fall varför?