Nyss läste jag den här texten som Mattias Hallberg skrivit i Svenska Dagbladet om hur självklart det är att elever ska ha rätt att överklaga sina beslut. Jag håller med honom. Nog för att jag kan inse att det finns en problematik i att tillåta en överklagande-process bland ångestdrabbade och karriärsugna elever/studenter. Och i ärlighetens namn, en överklagandeprocess kan dessutom utformas på sätt som inte alls hjälper studenter till någon upprättelse. Som på Uppsala universitet, där du som student kan få din tentas rättning omprövad, men den som gör omprövningen är  – wait for it – exakt samma lärare som rättade din tenta första gången. Men möjligheten att få rättningen av din tenta omprövad finns.

Själv kom jag att tänka på en incident som hände under min gymnasietid. Vår klass hade skrivit ett prov i ämnet Svenska, en del av provet var en essä-uppgift. Jag lyckades inte nå ända fram till intervallet för antal ord som texten skulle innehålla utan hade skrivit 15 ord för lite. Därmed fick jag IG (Icke Godkänd) för den uppgiften trots att läraren tyckte att min text var bra utformad i övrigt. Det sved, för jag tyckte förstås att jag var nästan fånigt nära gränsen, men jag köpte besviket lärarens argument att ”regler är regler”. Sen kom chocken. Min bästa vän fick VG (Väl Godkänd). Att hon fick VG var inte den stora chocken, hon var påläst, smart och förtjänade sina välartade betyg, även det hon fick i Svenska. Men på den här specifika uppgiften hade hon skrivit 150 ord för mycket. Och fick VG trots att hon missat antal ord-intervallet. Plötsligt var inte reglerna så noga att följa längre. Lärarens argument, för jag ifrågasatte förstås, var att ”Jamen, hon (min vän) skulle ju ha fått MVG (Mycket Väl Godkänd) om hon hållit sig till rätt antal ord, nu får hon ju bara ett VG”. Ja men då så.

Där och då, och vi snackar slutet av 90-talet, så hade jag velat både bett om omprövning vad gäller provet och överklagat det följande betyget om jag kunnat. MEN! och det är det här jag vill få fram. Jag tror ändå inte att jag skulle ha överklagat i slutänden. För min överklagan skulle antagligen bara resultera i att även en av mina bästa vänner skulle fått IG. Det är högst otroligt att jag plötsligt skulle ha fått ett G (Godkänd) på min uppgift.

På så sätt kanske det finns självsanerande moment i hur många överklaganden det faktiskt blir i realiteten om nu möjligheten till överklagande godkänns i skolorna. Och elever – de flesta elever – överklagar inte betyg där de är glasklart att deras betyg stämmer med vad de faktiskt har åstadkommit. Det är när orättvisan är framme – vilket den allt för ofta är innanför skolornas väggar – som elever behöver känna att de har möjlighet att få upprättelse, kunna påverka, bli sedda och hörda. Eleverna får redan vara med och påverka andra frågor i skolorna som t.ex. färgval på skåp, tapeter, gardiner, menyer i matsalen m.m. Men när det kommer till elevernas egen framtid ska eleverna helst sitta still i båten och inte föra så mycket oväsen. Hur blev det så?