En person som stod mig nära för många år sen uttryckte då  sin frustration över mig och min personlighet:

– Du brinner ju aldrig för någonting!!

Det var ett av de uttalande som bränt sig fast hos mig. Gissningsvis går vi alla runt och bär på ett och annat liknande citat som vi har svårt att glömma. Det här är ett av de jag bär på. DÅ, när det begav sig, och det är säkert 10 år sedan nu, hade jag inget försvar. Inte ett enda exempel kom jag på som kunde visa att jag faktiskt brunnit för något.

Så här flera år senare känner jag att jag har hittat ”mitt kall”. Jag vill förändra HR-funktionen och synen på HR-avdelningens arbetsområden i företag, organisationer o.dyl. Det är inget litet önskemål, det verkar säkert förmätet av mig. Hur kan jag tro att jag ska kunna förändra något? Det är en bra fråga. Jag vet inte vägen fram. Idag är den delen av min väg fortfarande outforskad – och det är just det som gör den här resan jag nyligen påbörjat så spännande och inspirerande!

Inte för att jag egentligen behöver överbevisa personen som kläckte ur sig kommentaren längre, hen finns inte längre i mitt liv. Men ändå. Det känns förbaskat skönt att kunna skriva:

– Jag brinner för HR!