Twitter är roligt. Och bra. Jag lär mig många spännande saker och får många tips om spännande artiklar och annan läsning. Sen ibland händer det att jag ramlar över artiklar via Twitter som snarare får mig irriterad. Magnus Dalsvall tipsade Twitter om den här idag:
http://www.metro.se/nyheter/nu-vill-svensken-bli-personalchef/EVHlaC!opI29cjdUroQI/
Efter att ha läst den var min första kommentar ”Amen va f-n!” Nu tänkte jag berätta om varför jag reagerade så.
”Experten: ‘Många är intresserade av att ha jobb som har med människor att göra’.”
Jahaja. Är det sånt HR jobbar med? Människor? Jag trodde det handlade mer om företagsekonomi, strategier, policies, rekrytering, arbetsrätt. Listan kan göras lång. Visst, HR-arbete innefattar att arbeta med frågor som rör människor. Också. Men ändå. Förenklingen i uttalandet från experten är lite väl stor kan jag tycka.
”Personalchef har seglat upp som svenskarnas drömjobb nummer ett. Därefter vill vi bli entreprenörer.”
Jahaja. Kul att personalchef är poppis. Jag förstår det. Jag vill också bli personalchef. Så klart, med tanke på att jag läst personalvetarprogrammet. Däremot reagerar jag på orden ”därefter vill vi bli entreprenörer”. I min värld ÄR man en entreprenör, det är inget någon kan bli. Som jag ser det kan inte en person vakna en morgon och säga ”jag tror jag ska bli entreprenör”. Jag förstår att Metro mest rapar upp vad undersökningen presenterar för resultat och att andra personer lägger in andra betydelser i ord än jag gör. Samtidigt trodde jag nog att Kairos Future och jag hade mer lika syn på saker än vi uppenbarligen har. Tråkigt.
”När varje person ska göra mer och tillsättningen av personal blir allt viktigare har hr-jobbet fått en mer central och strategisk roll i ledningsgrupperna.”
Har HR-jobbet fått en mer central och strategisk roll i ledningsgrupperna? Sen när då? I jämförelse med när då? På vilket sätt märks det i verksamheterna? Märks det alls i verksamheterna? Att en medarbetare från personalavdelningen får närvara på ledningsmöten säger inte mycket om en mer central och strategisk roll. Jag skulle gärna vilka svar som genererat den här slutsatsen. Blir lika mycket nyfiken som frustrerad av det här uttalandet från Peter Lundahl, VD för Manpower.
”Personalfrågor är en variant av vård- och omsorgsyrket, och tänker man i mer karriära termer som kvinna är det ofta man går åt det hållet i näringslivet, säger karriärcoachen Nina Jansdotter”
Amen va f-n! Med risk att uppfattas som raljerande, men vad är karriär-coach för jobb? Vad gör Nina i sin yrkesroll? Jag är oklar, men gissar att tanken är att hon ska coacha människor vidare i sina karriärer. Då vore det ju väldigt bra om hon visste vad hon snackar om. Vård och omsorg handlar om att ta hand om individer, att hela trasiga människor, plåstra om, diagnostisera, behandla. Det är ta mig sjutton rätt långt ifrån vad personalfrågor handlar om. En personalare, att arbeta med personalfrågor, är närmare släkting till ekonomen än till läkaren/sjuksköterskan. HR-arbete syftar till syvende och sist om att på ett strategiskt bra sätt säkerställa att personalstyrkan i en organisation kostar så lite som möjligt utan att för den delen tappa i kapacitet. HR-arbete handlar om att få ut så mycket som möjligt ur varje individ så att personalens gruppresultat blir det bästa det kan vara. Kortfattat. HR-arbete är en del i ledet att maximera vinsten för det vinstdrivande organisationer alternativt minimera kostnaderna för icke vinstdrivande organisationer. Eller har jag missuppfattat helt vad HR-avdelningar arbetar med?
Artikeln i Metro avslutas däremot på topp. Tack och lov! Susanne Axelsson som är HR-ansvarig på Botkyrkabyggen säger:
”Det är ett roligt och utvecklande jobb där man får fria händer och möjlighet att påverka en hel organisation”
Bra. Tack, Susanne. Ser fram emot min framtida tjänst som personalchef igen. 🙂
MCSTENBERG 
Härligt med dina hårda volleyslag där Cecilia! Och du har väldigt väldigt rätt, du träffar huvudena på flera spikar. Jag läste artikeln flyktigt när den kom och upplevde den själv knepig och inte rättvisande för HR.
Efter din pricksäkra analys är ju artikeln nästan förolämpande för oss som faktiskt arbetar med HR, inte med människor!
Fortsätt med dina vassa och tänkvärda analyser närhelst såna här artiklar ramlar fram!
Tack Lennart! Förolämpande är ett bra ord som jag kan skriva under på. Jag uppfattade även en ton i artikeln som låg farligt nära en ”Lilla gumman”-klapp på huvudet. Outtalad men ändå närvarande.
Kul att du gillar mina hårda volleyslag och vassa analyser. Jag lovar att fortsätta!
Bra smulat och belyst! Jag kan bara hålla med dig. (Orkade inte ens läsa artikeln efter dina reflektioner).
Glad och upplyst hälsning, Inger
Tack Inger! Du behövde inte läsa artikeln, alla go-bitar fanns ju redan i inlägget… 😉
Härligt rutet! Mitt HR-hjärta tackar dig varmt 🙂
/Maj (MindfulMaj på Twitter)
Tack Maj! Vad glad jag blir att du är här och läser. (Jag kopplade direkt att ”du var du”) Att du dessutom gillar vad jag skriver gör mig extra glad. 🙂
Håller med dig om att personalchefer inte främst arbetar med vård och omsorg men får ändå en tanke..
Jag har – i min roll som konsult med specialisering på ledarskap, gruppdynamik och konflithantering – nästan uteslutande kontakt med personalchefer/direktörer i just de här ”mjuka” frågorna,
Deras uppgift är bl.a. att säkerställa ett gott psykosocialt arbetsklimat genom att förse företagets ledare och grupper/medarbetare med policys/förhållningssätt, kurser och utvecklingsprogram som skapar/främjar det.
De är också oftast ansvariga för att hitta lösningar när grupper inte fungerar relations-mässigt eller när stora konflikter utbrutit. Eller när medarbetarundersökningarna visar på dåliga värden. Alltså väldigt inrikatde på ”mjuka frågor”.
Kanske är min bild helt skev? Att de jag har kontakt med arbetar på unika företag där man är speciellt inriktade på att skapa miljöer där människor känner sig värdefulla och uppskattade? Att dessa unika företag är ovanliga för att de inser att vägen att uppnå hög lönsamthet faktiskt handlar om att se till att människor mår bra på jobbet?
Kanske finns det olika inriktningar beroende på vilken arbetsgivare man har? Vilken inställning företaget i fråga har till sin personal?
När jag läser Personal & Ledarskap förundras jag ofta över att det handlar så mycket om IT-lösningar och avtal och så lite om människor?
För de jag träffar är väldigt fokuserade på det mjuka frågorna (men också naturligtvis specialiserade på avtal, lagar, ekonomi och IT-stöd) och….de HAR en hög status i sina respektive ledningsgrupper 🙂
Vad tänker du när jag skriver så här?
Hej Mimmi. Välkommen! Självklart finns det skillnader mellan vad personalavdelningar och personalchefer prioriterar att fokusera på. Det hänger ju ihop med verksamhetstyp, problemområden inom organisationen, policies och strategier. Vissa organisationer satsar kanske mer på det som du kallar de mjuka frågorna medan andra satsar mer på måluppfyllelse, budget och kvartalsrapportering. Sen är det även så att de mjuka frågorna ingår i HR-avdelningens måluppfyllelse och budget. Så det ena synsättet utesluter inte på något vis det andra. Men! Det jag ville poängtera är att en personalchefs arbete inte syftar till att vårda människor i första hand. En personalchef har fokus på att vårda organisationens välfärd. Med andra ord – företagets vinst. För mig är det en viktig skillnad.
Den anställda bör självklart känna sig värdefulla och uppskattade. På så sätt kan personalen fungera bättre i sina respektive roller och fokusera på sina arbetsuppgifter istället för problem ute i periferin. Företag som arbetar så är inte unika – hoppas jag! Men återigen handlar det om VARFÖR fokuset ligger på att skapa dessa välmenande miljöer du nämner. Ser du hur jag tänker? Många som vill jobba med personalfrågor tror att det handlar om människorna i personalstyrkan i första hand. Det gör det inte. Det handlar om att skapa strategier och miljöer där personalen kan skapa storverk! Eller ja. Fungera så bra som möjligt i alla fall. 🙂
Att tidningen Personal och Ledarskap tar upp frågor som rör IT-lösningar och avtal handlar är inte en fråga jag kan besvara. Förstås. En gissning är dock att personalarbetet går så mycket bättre med väl fungerande arbetsredskap som IT-lösningar är en stor del av. Vad gäller avtal så MÅSTE de bli rätt. När ett avtal är signerat av alla parter är det signerat. Det går inte att komma efteråt och säga ”Ledsen, en mening i ditt avtal gäller inte, vi hade skrivit fel. Du får ett nytt.” Så därför kan jag se varför mycket av P&L:s material vigs åt avtal och andra arbetsrättsliga frågor. Men det är min högst personliga gissning…
Sådärja. Det här blev nästan ett helt eget blogginlägg.
Att jobba som HR-chef har verkligen ingenting med vård eller omsorg att göra. Den som säger det är okunnig och inte alls insatt i personalfrågor. Ett företag har normalt sett ett nära samarbete med en företagshälsovård. De arbetar med arbetsanpassning och rehabilitering för dem som har blivit sjuka. Det är det närmaste man kommer vård och omsorg!!!
Som HR-chef ansvarar man för de övergripande HR-frågorna och är en strategisk och rådgivande stödfunktion till företagets ledning och dess chefer. Ingår ofta i företagsledningen och rapporterar direkt till VD. I ansvarsområdena ligger ofta kompetens- och ledarutveckling, företagsövergripande riktlinjer och policys, rekrytering, mångfaldsfrågor, arbetsrätt, arbetsmiljö, friskvård, employer branding, avveckling m.m.
Som HR-chef har du möjlighet att påverka och vara med att utveckla en organisation. Det är verkligen långt ifrån att vara vårdbiträde!
Bra rutet, Susanne!
Välkommen till min blogg och tack för bra respons! 🙂