Just nu fascineras jag av hur media förenklar verkligheten till gott vs ont, svart vs vit, o.s.v. Tittar just nu på en diskussion på Efter10 på TV4. Debatten handlade om hur ensidigt media hanterat  rapportering av grannfejder i Vojakalla.

Det blev påtagligt i debatten hur tydligt det syns att en sida vägrar erkänna nederlag. Vad Malou än frågar Örjan Pekka så är hans svar ”Den bilden känner jag inte alls igen” alternativt ”Det här är ny information för mig”. Gissningsvis är det här Örjans sätt att försöka gå från studion med lite heder i behåll. Med tanken att ”sure, jag/vi kanske har gjort fel, men det var för att vi inte hade den information som ni andra verkar ha.”

Dessvärre blir bilden av Örjan och Haparandabladet en dumförklaring av sig själva. Antingen visste de inte om den ensidighet i rapporteringen som de själva var en del av och då visar det en sida av  oinsatt-het och omedvetenhet av sin egen roll i debatten = inte så bra för en tidskrift och dess journalister om du frågar mig. Eller så visste de om sin egen ensidiga bild av ett samhällsfenomen men valde att ändå vara ensidiga i sin mediarapportering för att den bilden skulle kunna ge in mer intäkter = helt ok men otroligt fånigt att inte stå för det. När det ändå skiner igenom hur oäkta hans resonemang är menar jag. Eller är. Upplevs. Av oss som tittar.

Sen kommer ju förstås följdfrågan: Kan det vara så att den ena personen framställs som falsk och oärlig för att TV4 på förväg bestämt att ge oss den bilden av just den personen? Att TV4 på förväg bestämt att de ska visa en ensidig debatt?

Hur eller hur. Vi människor som lever i samhället som befinner sig utanför media-världen vet förstås att ett problem eller samhällsfenomen sällan består av en sida. Som sociolog gissar jag att det troligen finns en hel djungel av olika sidor och synvinklar på den problematik som finns i Vojakalla.

Kanske kan den insikten även nå Sveriges media-värld? Vad tror ni?