Refererar åter igen till den personaldag jag var på i förra veckan. Den fick mig att tänka till både en, två och tre ggr.

Föreläsaren Bengt-Åke Gustafsson höll ett föredrag inspirerat av kaosteorin. Det handlad om att leda i förändring och att det innebär att man måste våga vara granne med kaos, dvs det icke-linjära. Ordning, reda, trygghet i all ära men det är inte där dynamiken och kreativiteten bor. Det lät så självklart när jag hörde Bengt-Åke prata om ledarskap i kaos, och jag minns att jag snabbt reflekterade för mig själv att jag inte hade några som helst problem med kaos.

Jag har arbetat hårt den senaste tiden med att ha just ordning, reda och framförallt kontroll. Som nyanställd ville jag visa framfötterna, ville visa att jag var självgående, ordningsam, välplanerad, strukturerad. Ja, ni vet – hela floskel-boken på en gång. Jag lyckades åstadkomma allt det där och har fått fina vitsord och en fin ny rad på mitt CV. Hurra för mig!

Nu är jag arbetssökande. Däri ligger ett av de vägskäl jag står inför just nu. Jag har nu chansen att välja vad jag vill arbeta med och på vilket sätt. Det slog mig först idag att jag, som arbetssökande, kan välja hur jag vill att mitt kommande arbetsliv ska se ut! Vill jag ha en anställning som leder till ytterligare säkerhetsbeteenden och kontroll-hets eller vill jag ha en anställning av mer fri och därmed mer kaotisk karaktär? Jag röstar starkt, inombords, för en anställning av mer fri karaktär.

Sist jag kände efter ville jag arbeta med organisationsutveckling och att få arbetsgrupper med tex samarbetsproblem att fungera bättre. Varför sitter jag då här och söker anställning som rekryterare? Jo, för jag har tänkt ut vägen till mitt mål. Min inre mindmap över hur jag ska nå mitt mål begränsar mig till viss del. Eller till stor del?

Idag kom jag på att jag vill arbeta som coach. Anledningar till varför det absolut inte skulle fungera kom till mig genast, som ett brev på posten. Jag har säkert fel utbildning, fel personlighet, fel attityd, osv. Dessa ursäkter kommer till mig därför att jag är feg, rädd och osäker. Jag är ute på obeprövad mark och antagligen farligt nära kaos. Min reaktion? Jag backar.

Om jag får någon framtid som coach eller inte återstår att se. Det är inte något jag kan lösa på ett blogginlägg en sen måndagskväll.  Men jag kan visa vad som väckte min nyfikenhet: Jarl HR’s Coach-blogg och mer specifikt det här inlägget om skillnaden mellan att anse sig ha tur jämfört med flyt. Läs och låt er inspireras!