En del av mig är så trött på det här med ADHD och medicinering. Samtidigt har jag svårt att släppa taget om min inre bild av hur bra mitt liv SKULLE kunna bli OM jag får till det här med medicineringen.
Så.
Nu i höst har jag i samråd med läkare börjat om med Elvanse. Jag har testat den förut, för drygt ett år sedan, men fick avbryta efter ett par månader då min läkare oraoade sig för att jag ”brände ljuset i bägge ändar”. Dvs, var på väg att bli utmattad. Nu testar vi igen och ser vad som händer.
Startade med en dos om 30 mg/dag som jag tagit i ca 4 veckor. Det är en låg dos som brukar ses som en infasningsnivå, även om en del också väljer att stanna på 30 mg. Det gick bra. Kändes dock som lite för låg dos för mig eftersom min hjärna ändå ”smiter” ifrån mig lite för ofta ändå. Har därför gått upp till 40 mg/dag nu, för tre dagar sedan. Sjuksköterskan var avdramatiserande och försökte lugna mig med orden ”det är en så liten skillnad/höjning, så du kommer säkert inte ens märka av några biverkningar…”
Eller hur.
Nackdelen med att ha varit motståndare till knark hela livet verkar vara att jag inte har någon som helst tålighet för de här ADHD-medicinerna. Att höja dosen med 10 mg har påverkat mig nästan lika mycket som när jag startade från noll med 30 mg. Ångest, tom i bollen på ett otrevligt sätt (när kroppen vant sig blir det på ett behagligt sätt), trött, gnällig, lättirriterad och huvudvärk. Livet känns meningslöst och torftigt. Ointressant. Grått. Jag sitter mest bara och längtar efter att medicinen ska gå ur kroppen så här de första dagarna.
Jag har förstått att det finns många med ADHD som är skeptiska till att äta mediciner. Jag förstår dem till viss del, eftersom de inte hjälper så bra i början. I alla fall funkar det så för mig. Det tar nästan två-tre veckor för min kropp att fungera bra på Elvanse. Men då funkar det å andra sidan riktigt bra. Med tanke på att många med ADHD har svårt med det där som kallas tålamod är det föga förvånande att många väljer bort mediciner.
Well, well. Jag VET ju att det funkar bra när min kropp accepterat läget, eftersom jag har mina tidigare 4 veckor att jämföra med. Så jag håller ut och fortsätta pina mig igenom eländesdagarna. För vet ni. Sen. När det funkar. Då har jag bland annat fått ett normalt fungerande minne. Bara en sån sak! Dessutom en lugn kropp och en hjärna lugn nog att kunna fokusera, då det bara är några få tankar på gång samtidigt istället för massor.
Ändå… Det är en dubbel känsla för mig, att medicinera för att bli en mer välfungerande person. En del av mig vill få vara som jag är, men jag har ju själv beslutat att den jag är inte duger. Skam är en stor del av det. Med skammen följer låg tillit till min egen förmåga och varierande självförtroende. Dessutom en ständigt närvarande stress över vad jag glömmer bort härnäst. För jag glömmer ständigt, jag missar små detaljer, tappar bort tiden, fumlar, snubblar… Sen vips har jag järnkoll, minns plötsligt vad någon skrivet på sidan 7 i ett PM på jobbet och kan citera det, hjälpa andra med kniviga frågor – u name it. För att sedan, en sekund senare inte ens minnas namnet på personen jag pratar med. Jag är briljant och hopplös om vartannat. Ni vet det. Jag vet det. Ni tycker jag borde skärpa till mig. Jag tycker att jag borde skärpa till mig. Jag vet (tyvärr) att jag inte kan. Det vet inte alltid ni.
Jag skäms ständigt över mitt dåliga minne, att jag så lätt och ofta glömmer bort saker, tider, vad mina vänner heter, filmer, orter… Det där ni läser om vad gäller teflonminnet som orsakas av stress? Eller att åldern tar ut sin rätt och det blir svårare att hitta fram till rätt tankespår? Det är min vardag, med eller utan stress eller ålder (när jag inte medicinerar). Så har det varit hela livet och jag har varit så arg på min hjärna som inte kunde memorera vad te.x. städerna i Sverige hette till läxförhören i geografi i grundskolan, eller varför multiplikationstabellen tog mig en hel evighet att repetera in. Mina föräldrar utgick ifrån att jag inte övat. Det var delvis sant. Jag övade inte tillräckligt mycket. På sikt övergick det till att jag faktiskt inte ens övade, eftersom jag tyckte mig veta att det ändå inte skulle fastna något i den där hopplösa knoppen jag tilldelats. För ingenting fastnar. Det är liksom min hjärnas grej. Så varför ens försöka.
Jag blev klokare med åren. Anar att det hade med mina föräldrar att göra, att de lyckades få mig att inse att jag behöver öva mer. Med tiden insåg jag att jag måste öva/repetera/träna dubbelt så hårt för att minnas hälften så mycket. Så det har varit min grej sedan dess. Slita som ett djur för att i slutändan ÅTMINSTONE framstå som en medelmåtta. Idag har jag till och med en akademisk examen. Få gånger har jag tackat så ofta för min sega envishet i kombination med någon form av trotssyndrom som när jag gav mig sjutton på att skaffa en kandidatexamen. Dessutom med högsta betyg i mitt fördjupningsämne. Det låter inte så stort kanske, för vanliga människor som har magister/master-nivåer att stoltsera med. Men för mig… Stordåd!
Men vet ni? Jag börjar bli trött. Efter att ha pinat mig själv i väldigt många år börjar jag längta efter vila. Vet inte om det är 40-årsåldern som gör sig påmind, men jag ser inte längre det lika spännande/utmanande att kämpa dubbelt så hårt för att nå hälften så långt.
Därav medicineringen.
Därför kämpar jag på med de förbaskade små kapslarna ett tag till.
MCSTENBERG 
Jag har aldrig brukat droger piller eller alkohol, men fick diagnosen för några år sedan, testade olika varianter med lite påtryckningar från läkaren att det är så bra med medicin.
Elvance var det värsta jag tagit, fick uppleva allt möjligt obehagligt, ångest, panikattacker, svullnader, bölder, tix som blev obehagliga och som lever kvar idag 3,5 år efter avslutad medicinering, grumlig syn, nedstämdhet, apatiskt och riktigt irriterad och frustrerad, ledsen 24/7 etc etc, vaket att sluta testa blev ett måste och jag testade efter det metamina, 0.5 mg och det gick kanon, blev pigg allert och smal men insåg att jag inte behöver tabletter alls och slutade tvärt. Med adhd medicin så fick jag benso för att komma ro i 2 år dagligen, lika skönt släppa det också.
Med det ville jag bara berätta min situation men jag vet att vissa behöver medicinen och målar inte fan på väggen för andras behov.
Hoppas du finner någon balans och att allt kommer gå bra:)
Kul att läsa och lämna en kommentar på en blogg om adhd.
Kram Adhdpappan Jimmy
Hejsan Jimmy! Vad roligt att du kommenterar, fortsätt gärna med det. Jag har spanat in din blogg nu också, roligt att hitta fler som skriver om livet i kombo med ADHD.
Den första varianten av medicin som jag fick testa var Concerta. Den mådde jag otroligt dåligt på. Världen var upp och ned i flera månader, jag hade ont överallt, ångest i massor, nervsmärtor längs hela ryggraden, irriterad och frustrerad. Samtidigt fick jag ändå det där mentala lugnet, men kroppen mådde skit, typ. Envis som jag var åt jag den som sagt länge ändå, trodde det skulle ge med sig, men icke. Med Elvanse mår jag bra när väl infasningen är över. Jag har fått det beskrivet för mig att olika människor tål olika verkningsämnen olika bra?
Vi får väl se om medicin är rätt väg för mig eller inte. Jag hoppas det, men om det inte funkar är jag inte främmande för att avbryta. Fick min adhd-diagnos sent i livet vilket ju på sätt och vis är att tecken på att jag fått livet att funka någorlunda utan. Men vill gärna ha ett mer välfungerande liv än så, om det går. 🙂
Hej!
Undrar om du har lust att maila mig privat,har några frågor att ställa.
Mvh bea
Själv tar jag 40 mg på morgonen men den ger mig inget, dom 2 första dagarna funkade den skitbra men nu efter en vecka nästan hjälper den inget, kanske har för låg dos.
Jag började med Ritalin och den var rena giftet, ångest deprimerad dödsångest och fruktansvärt irriterad.
Har haft min diagnos i 2 veckor nu och är 38.
Vad trist om de inte funkar för dig. 🙄 Man vill ju så gärna att medicinerna ska hjälpa en när man väl fått veta sin diagnos. Jag fick ju effekt på vissa saker men det vägde inte upp för biverkningarna i långa loppet. Sen är det också så att olika mediciner funkar olika för varje individ, så det blir ju en period av testande fram och tillbaka vilket kräver tålamod. Vilket många av oss med adhd inte är så bra på… 😬jag håller tummarna för att du till slut hittar en medicin som funkar för dig. 👍
Hej! Det är helt hopplöst! HELT! Så känns det varje dag! Därför var det en viss (stor) lättnad när jag läste dina rader om hur det har funkat för dig , att känna igen sig själv…
Jag har ätit Concerta i två månader nu, och den vill jag egentligen inte ha, skrämmande med alla dessa biverkningar även de olistade… varje dag är en pina – ska jag ta tabletten eller hoppa över!
Jag vill inte ha dessa hemska tabletter med de hemska biverkningarna inne i min kropp! Har alltid haft stort motstånd även när jag skulle ta en 500 g panodil, och dessa Concerta tabl är tusen ggr värre!
Som otur har jag fått en läkare som inte ens förklarat något innan medicineringen, fick själv ta reda på all info om Concerta och biverkningar etc., och kräva svar.
Jag tror jag ger det en chans och fortsätter med Concerta. Har svårt att känna efter vad som har blivit bättre för mig, har också svårigheter med att känna igen biverkningarna, därför är det extra glad över att jag stötte på din blogg, en del känner jag igen och kan sätta fingret på, nu i efterhand! Nästa månad tror det blir ökning till 54 mg, har nu 36mg. Det som är konstigt är att generisk Concerta ”biter” inte på mig. Den första månaden med Concerta fick jag en original Concerta 18mg, då kändes medicinen i kroppen – lite alert, spänd, på samma gång lugnare och mer samlad. Andra månaden höjdes dosen till 36 mg men denna gång fick jag en generisk Concerta 36mg, alltså en ”kopia” och jag kände INGENTING! Fick nu den tredje månaden – en original Concerta 36mg, bad läkaren kryssa i receptet att apotekspersonalen inte byter ut den till generiska kopian. Så nu känner jag igen de spänningarna i bröstet och pulsen är mer kännbar… Med kopian Concerta kändes ingenting i kroppen, men med original Concerta känns verkan. Konstigt! Så ska det väl inte vara?!
I alla fall, tack till dig och fortsätt skriv! Det behövs! Inte minst för alla de andra därute med fördomar om adhd.
Varma hälsningar från 48 årig adhd-mamma Olivia
Har testat elvanse 20 mg i 30 dagar och nu gick jag upp på 30 mg men ärligt talat det här kan inte vara medicinen för mig. Läkaren vill att jag ska fortsätta och trappa upp men jag har svårt att klara jobbet pga ångesten och överansträgningen i musklerna. Den antidepressiva effekten har ja svårt att hitta. Visst nu kan jag sitta still och stirra in i en vägg 8 timmar om dagen istället för att hoppa mellan saker men rastlösheten var iaf någonting som drev mig framåt det här driver mig bara in i ångestdimman. Suck.
Hej!
Har haft diagnos i många år, men mig så var det ingen som försökte påverka att bruka Elvanse.
Den har jag haft i flera års tid och har idag 80 mg per dag och motsvarar 22 mg Dexamfetamin.
Har inte för avsikt att varken höja eller sänka, och den dosen passar mig superbra.
Absolut inte meningen att man ska känna något utan bara fungera som andra.
(20/30 mg är nybörjardos)
För låg dos är lika hemsk som för hög dos.
Medicinen är en krycka för mig och gör att jag klarar av att dämpa sockersug samt mycket lättare kan äta nyttigt mat som i mitt fall är grön mat.
Vegetarisk mat finns också som LCHF men är inte så insatt där som jag skulle vilja vara och tacksam för råd, om råd finnes?
Försöker motionera mycket och det som många glömmer är vatten i samband med ADHD medicin (Detta utan att överdriva förstås men viktigt)
Mina problem är min sömn som inte är någon sömn och där har inte Elvanse hjälpt mig.
Har försökt byta till Bediol men det ser mörkt ut men förstår att jag är för tidigt ute och alternativ medicin är inte populärt i Sverige.
LCHF är mycket bra men fungerar inte hos mig eftersom jag inte bor ensam och vill helst inte äta kött längre och är sparsam med fisk.
Rekommenderar LCHF trots att den inte botar min diagnos, men likväl rekommenderar.
För mycket socker är rena katastrofen för oss som har ADHD och samma med skräpmat, godis, alkohol, för mycket kaffe samt vete (Pasta och vitt bröd men också negativ stress inte att glömma)
Röka cigaretter har jag aldrig gjort men sånt är inte bra för någon enda levande väsen och sett vad detta gift ställer till med hos bekanta och släktingar.
Conserta fick jag grym ångest av och aldrig mer för min del, och äter inga mediciner av något slag förutom då 22 mg Dexamfetamin om dagen.
Har inga kroppsliga besvär utan tvärtom eftersom mina luftrör mår bättre med än utan och utebliven stress mår både min kropp samt hjärna bra av.
Förr så drack jag stora mängder alkohol de gånger jag drack vill säga, och var inte måttfull i något jag gjorde och där blev mitt preparat en krycka för mig.
(Idag dricker jag endast några Öl per vecka för syns skull men har absolut inget behov av mer och aldrig starköl)
Ja, jag genomgår årliga stora tester som alla i min kommun måste göra med ADHD preparat. Och alla mina blodprover samt EKG mm är jättebra.
Vården kollar om det är några vitaminer som saknas eller mineraler samtidigt och hoppas att det är så i övriga Sverige?
Alla måste göra urintester för att visa att vi inte missbrukar något och det tycker jag personligen bara är bra och visar att vården bryr sig.
Vill absolut inte göra reklam för mediciner och det var inte min avsikt heller, för jag vet att många inte tål dessa preparat (Viktigt att veta)
Hade väl tur och ska jag vara ärlig så var jag nära att sluta de första åren och ville ge upp flera gånger eftersom Elvanse är känslig och vill lätt gå ur och svårt att gå in i kroppen.
För tuff motion, tuff bastu samt äter fel mat, för mycket kaffe, socker och alkohol samt annat skräp tar bort eller försvårar upptaget (Motion och bastu älskar jag men förbränner fortare preparatet)
Medicinen går ur kroppen fort och knappt tar åt sig den och hört siffror på 80% som försvinner i samband med fel kost (Därför viktigt med högt basiskt Ph-värde i kroppen.
Är man väldigt försurad så kan det vara som att kasta pärlor åt svin, då endast 15/20% som kroppen tar åt sig av Elvanse (Ta aldrig C-vitamin eller Jucie till medicinen)
Däremot gärna Yoghurt om ni gillar Yoghurt men då Naturell utan frukt i.
Men…
Hoppas ändå att få byta till Bediol eftersom den gör att jag sover bra och där är mitt största problem och gör att jag är hemma idag.
Har testat massor av SSRI och sömnpiller av olika de slag samt gått igenom Kognitiv sömnbehandling men allt har jag fått kasta.
Bediol tog jag olagligt som väldigt ung och vet att jag alltid sov gott av det på kvällen och hade aldrig några biverkningar av något slag.
Den dämpade min ADHD bättre än vad Dexamfetamin gör och detta trots att den är mycket mildare samt svagare.
Tyvärr så kräver den licens som Amfetamin gjorde för mig för nästan tjugo år sedan och bara vissa läkare fick söka licens som sedan kunde avslås av läkemedelsverket.
Blev långt inlägg och läs om ni orkar, eller gå vidare.
Tips ändå om någon vill ha tips vill säga?
1. Försöka äta så nyttigt som möjligt om det så gäller LCHF eller vegetarisk/veganfood.
2. Motionera så mycket som möjligt utan att överdriva för ditt mående.
3. Inte för lite Elvanse och inte för mycket och båda delar är hemska.
4. Drick mycket rent vatten och då menar jag vatten och inte läsk mm.
5. Magnesium är svindyrt idag men finns mat/frukt med mycket Magnesium.
6. Ta alltid drycker eller mat med mycket C-vitamin på kvällen.
7. Borsta tänderna väldigt noga med ADHD medicinen.
8. Blanda inte SSRI preparat eller Johannes Ört med Elvanse.
9. För att få mer effekt av ADHD medicinen så kan man ta en halv tsk Bikarbonat i ett glas vatten med tabletten. Men kom ihåg bara en halv tsk och inte varje dag. Du får mer basisk Ph-värde av Bikarbonat och då blir upptaget mer av x mg i % av din medicin.
MVH
Hej, jag försöker nöta igång med elvansen oxå. Först 20. Men med upptrappning till 60
Så 20 och 40 under dagen med de n senare till lunck.
Upplever raka motsatssen mot dig, speedad så Jag kör på i 300km/h
❤️❤️❤️🌺🌺🌺🌺🌺