När lögner vid anställningsintervjuer diskuteras brukar fokus för diskussionen ligga på kandidaten. Kan vi lita på att det kandidaten svarar är sanningen? Självklart inte. Att ringa referenser för att bl a säkerställa sanningshalten i vår kandidats svar är standard i rekryteringsprocesser. Om en kandidat trots det kommer undan med sin lögn kan ju ett företag säga upp personen i fråga pga misskötsel eller förbrukat förtroende. Om det dessutom handlar om lögner kring certifikat och examina (ex flygcert, läkarexamen, mm) kan företaget begära skadestånd och kandidaten råka ut för diverse rättsliga efterspel.

Men. Tvärtom då? Om företaget ljuger? Mer än en gång har vänner till mig känt sig lurade när de väl börjat arbeta vid ett företag efter en rekryteringsprocess. Precis lika mycket som en kandidat vill bli utvald till en tjänst, lika lite vill företaget i fråga bli bortvalt av sin favoritkandidat. Bilden som de olika företagen har presenterat för mina vänner har verkat lockande. Företagens förmåga till flexibla lösningar för att bättre stämma överens med kandidatens önskningar har ofta överdrivits. Högre lön än vad företaget har velat betala har godkänts av företagets representanter med motkravet att det inte blir någon höjning för personen ifråga vid nästa års löneöverenskommelse.

Om en kandidat upplever att företaget har ljugit, och dessutom kan bevisa det spelar ingen roll. Det enda alternativet personen som känner sig förd bakom ljuset av ett företag har är att söka sig till annan arbetsplats. Är det bara jag som uppfattar ojämna spelregler? Går det att göra något för att förändra den eventuella obalansen?