Häromdagen diskuterade jag och en vän jämställdhetsfrågor. Själv sitter jag inne på en stor hat-kärlek till genusfrågor som sådana. Jag gillar inte kategorier på folk, fenomenet att dela in människor här eller där innebär mest grova förenklingar. Bara för att jag är kvinna innebär det inte att jag nödvändigtvis att jag är ”typiskt kvinnlig”. Samtidigt anser jag att män och kvinnor har olika förutsättningar, vi fostras ofta olika, vi leker ofta olika lekar, vi gillar ofta olika typer av musik och filmer. Det finns självklart orsaker till att det ser ut så här och de orsakerna känner jag behöver diskuteras.

Så. Vi diskuterade. Jag blir lite smått rabiat när kvinnor behandlas annorlunda än män. Jag ogillar skarpt våpiga kvinnor. Ni vet, ”Åh, nej, jag kan inte, kan inte du, stora starka karl, hjälpa mig…!” Sådana kvinnor drar tillbaka klockan i flera år, utan att ens veta om det. Jag känner stor tacksamhet för de kvinnor som tidigare kämpat mot olika normer, som blivit hånade och hatade för att jag skulle kunna t ex rösta, gå på universitetet eller över huvud taget arbeta.

I den här diskussionen kom vi in på 90-talisterna. Vet 90-talisterna ens om att ”kvinnor kan!” ? I min första spontana tanke upplevde jag att 90-talisterna är ytliga, våpiga och bortskämda. Det skulle, i min värld, tala emot att 90-talister har någon som helst koll på jämställdheten. Efteråt kände jag mig gammalmodig och dömande. Vad sjutton. Ska man inte kunna vara aktiv kvinnorättskämpe bara för att man vill ha renrakade ben (förlåt, vaxade menar jag) välstylat hår och perfekt sminkning. Klart man kan!

Men så läste jag det här:

Kairos Future – Pressmeddelande Min bild av Drömsamhället – 3 mars – Mynewsdesk.

”93% tycker det är viktigt att känna sig fri, men denna frihet tycks innebära att man överlag inrättar sig i traditionella levnadsmönster”, säger Anna Kiefer, Director Kairos Future International. ”Att få ett bra jobb, att hitta den rätta, få barn och fint boende är tonåringarnas framtidsdröm på 00-talet.”

Känns dessvärre som att min första instinkt om unga människor idag var mer rätt än min andra…