Det finns vissa ord som får mig att gå i spinn på ett mycket negativt sätt. Några av dem är solidaritet, lojalitet, godtycklighet. Dessa ord används alldeles för ofta i sammanhang där man vill visa makt alternativt att få andra människor att ”rätta in sig i ledet” med hjälp av skam- och skuldeffekter. Jag går varesig igång på maktutövning eller skrämseltaktik.

Igår läste jag ett blogginlägg på rekryteringsbloggen som påminde mig om dessa ovälkomna ord. Inläggsförfattaren Yvonne Dahlberg fick mig att tappa hakan en bit. Det handlar om de tre personer som fick gå ifrån sina anställningar på grund av en statusuppdatering på Facebook med tillhörande kommentarer. Jag vet inte vad jag häpnade över mest. Att Yvonne inte ansåg att det var något konstigt med att säga upp en anställd p.g.a. en statusuppdatering (som med mina ögon mätt inte ens var särskilt outstanding) eller att hon direkt försvarade Volvo och dess samarbetande rekryteringsbolag utan någon som helst kritisk inställning till företagens handlande.

På sätt och vis kan jag hålla med Yvonne om att illojalitet borde vara grund för uppsägning, men då menar jag upprepade illojalitetsproblem. Samtidig kan ledningsgrupper välja att se såna här utspel som ett tecken på något. Kanske finns det strukturproblem på arbetsplatsen (varav ordvalet ”dårhus” i statusuppdateringen), det kan vara ett tecken på att närmsta arbetschefen inte har kapaciteten att leda gruppen att få rätt saker gjort vid rätt tillfälle, etc. Vad är då bästa lösningen? Att kicka den som belyser ett eventuellt problem eller våga ta en diskussion med densamme? Så mycket självdistans ska väl en chef ändå ha att hon/han vågar ta upp frågan ”vad är det du är missnöjd med?”

Jag vet var jag står.

Nu gissar jag att Yvonne arbetar med just rekrytering på något större bolag som Manpower, Poolia eller liknande. Kanske har den diskussion som verkar uppstått kring att det ev. underlättat för Volvo att  göra sig av med personal snabbt med hjälp av rekryteringsbolag blivit hennes akilleshäl, att det fått henne att reagera istället för att fundera. Eller så är hon  övertygad om att företagen hanterat saken rätt.

Jag kan bara säga att jag inte håller med och att jag förespråkar empati, eftertänksamhet och framförallt kommunikation.