Jag är en B-människa.

Jag är en alltså en person som behöver 2-3 koppar kaffe på morgonen innan jag blir människa om jag överhuvudtaget ska bli människa innan kl 12. Att, innan kaffet gjort verkan, träffa en A-människa som varit uppe sen kl 05.30 och redan hunnit träna, laga frukost till tre barn, strukit sina egna och sin mans kläder för att sen komma till jobbet glad som en lärka och ”i balans” stör mig. Jag är helt enkelt en kvällsmänniska.

Av någon anledning ses vi kvällsmänniskor som personer med sämre karaktär och mer benägna att vara lata. Morgonmänniskan ses ofta som ”det normala tillståndet” och kvällsmänniskan som ett undantag. Grafiskt forum gjorde en undersökning bland medlemmarna om de ansåg sig vara en A-människa (morgonmänniska) eller en B-människa (kvällsmänniska). (Redan här kan vi, om vi väljer att se det så, hitta ett exempel på normbildning: Kvällsmänniskan får epitetet B-människor, som något sämre, eller åtminstone nr 2, dvs undantaget från normen A.)  Resultatet var tydligt: Inte ens 5 % svarade A-människa medan fler än 81 % svarade B-människa. Hur kommer det sig då att  A-människan blivit en rådande norm hos den stora massan?

I Danmark har det påbörjats ett projekt där de s.k. B-människorna enligt sitt schema har sin första lektion på dagen kl 12.30. Jag tycker det låter som en strålande idé. Samtidigt känns det som ett projekt som svårligen skulle vinna mark i Sverige, vilket också delvis bekräftas i följande citat hämtat från samma källa:

Medan danskarna försöker anpassa skolan och samhället till individen forskas det i ett klassrum Tyresö utanför Stockholm på hur skoleleven kan anpassas till samhället istället. Forskarna ta reda på om elever med genetisk kvällsrytm kunde bli mer morgonpigga.

För mig är det här ett tydligt tecken på att ökad empati måste in i våra organisationer och företag. Alla organisation är olika, så också de individer som verkar i organisationerna. Förr fanns en tydlig arbetstid mellan 8-17, idag har många företag öppet dygnet runt och det mesta kan lösas via e-post eller internet som även det finns tillgängligt dygnet runt. Kanske något för oss som sysslar med HR, rekrytering och organisationsutveckling att fundera på…?

Jag förstår varifrån normen om 8-17-människor, dvs A-människor, kommer ifrån, men jag förstår inte varför den normen lever kvar nu när den typ av samhälle som normen grundar sig på är utdöende.