Idag ska jag och sambon ut i skogen och leta bär och förhoppningsvis lite svamp. Mina bekanta hävdar att det regnat för lite. Själv anser jag att det regnar ofta.  Vi får se vem som får rätt.

Min ADHD hi-jackade min hjärna imorse så sambon har fått fixa alla våra förberedelser. Själv hade jag fullt upp med min mängder av ”livsviktiga” projekt (de är sällan livsviktiga, men jag upplever dem som så när jag kommit igång). När jag väl lyckades ta tillbaka makten över mitt eget huvud och faktiskt började förbereda mig för att komma iväg började kroppen dumma sig. Har slagit i tår i möbler, klämt fingrar i skåp och brutit en nagel. Inga stor grejer, inga bestående men av det här, men så fruktansvärt irriterande när jag tvingas inse att min kropp och mitt huvud inte samarbetar.

Vi får se hur den här dagen slutar. Jag önskar vara hel när jag kommer hem från skogspromenaden, men inser samtidigt att den här dagen kan bjuda på allt från ett stukat finger eller tå till en trädgren i ögat…

Förresten.  Har tvingats avbryta min medicineringen med Ritalin. Jag blev depressiv av dem. Det har gått nästan två veckor utan medicin nu. Det märks uppenbarligen…

Uppdatering efter dagen i skogen: Jag är hel! Så här såg dagens smygsamma resultat ut (det har alltså inte regnat så mycket som jag upplevt det):