Twitter är en aldrig sinande ström av tweets, som kan liknas vid statusuppdateringarna på Facebook. Fast ändå inte. Tweets är snabbare, mer i realtid, mer personliga, mer direkta… MER! Twitter och tweets är som Facebook och statusuppdateringar på knark.

Vi som älskar Twitter inser snart att vi måste hitta strategier för att märkas i mängden. Vi vill höras, märkas, få svar och få followers. Det är verkligen inte roligt att Twittra ensam. Den stora grejen med Twitter, för min del, är den enkla och oftast snabba dialogen jag kan ha, d.v.s. samspelet, med andra människor. Men för att ha samspel krävs att hitta tweeps som du känner att du har något gemensamt med. I början kunde jag spendera timmar med sökning, läsning, bedömning av andras twitterfeeds för att se om personen var någon jag hade lust att förknippas med. Inte för att jag var tvungen, utan för att det var så spännande och roligt! Slutligen hittade jag en lista som  underlättade en hel del för mig – tack för det Johannes Sundlo.

Mina nära och kära tackar dig nog ännu mer, skulle jag tro. I min ”Twitter-barndom” var jag nog oartig både en och två gånger. Stefan Lidén beskriver i ett inlägg på sin blogg hur han fastnar mer i Twitter-feeden #mel2011 än i själva TV-programmet som var utgångspunkten. Det är så lätt hänt att fastna. Tiden har en förmåga att flyga iväg medan man twittrar. ”Jag ska bara svara…” är nog en av mina mest uttjatade kommentarer här hemma.

Well, nu för tiden är jag Twitter-besatt. Så enkelt är det. Det finns inget annat socialt forum jag hellre använder. Sure, jag strö-använder Facebook också, men inte alls i samma utsträckning som Twitter. Om jag vore tvungen att välja mellan dem fick Facebook stryka på foten – helt klart!