Min introverta sida har jag dolt väl. Tränat bort. Hanterat och slutligen raderat.
Trodde jag.
Min introverta sida är mer levande än någonsin. Den vill få utrymme och bli en del av den person jag är. Eller försöker vara. Men jag vill inte tillåta den att existera. Jag är nämligen extrovert. Det har andra sagt till mig att jag är, jag har lyssnat och jag har omvandlat mig själv till extrovert. Ju.
Båda mina föräldrar är utåtriktade människor som älskar att umgås med andra, prata, skratta, dansa, skoja och prata, och prata…. Och skratta. Min bror, ja vad ska jag säga? Söker du upp ordet extrovert i en ordbok får du troligtvis se en bild på min bror där. Så hur blev jag introvert? Vems gener ärvde jag?
Fram till ganska nyligen ogillade jag introverta människor. Det vet ju alla att introverta människor är tråkiga, torra, saknar humor, är verklighetsfrånvända och troligtvis har de inga vänner eftersom de är så tråkiga. De går gissningsvis igenom livet ensamma och oälskade. Så trodde jag att ett liv som introvert skulle se ut. Jag dömde min egen person hårt, utan att ens veta om det. Och framförallt utan att ha koll på vad det var jag dömde ut.
Nu, med mer insikt och med mer självdistans, upplever jag att om jag går min introverta sida mer till mötes kommer jag att uppleva mer balans, anknytning och tillhörighet. Tre för mig viktiga ord som jag hittills inte lyckats få ordning på.
Jag har tränat upp ett extrovert beteende. Jag KAN extrovert-grejen, jag gör den till och med snäppet bättre än många extroverta personer. Men mitt inlärda beteende tär på min energi och gör mig mentalt utmattad vissa dagar. För jag behöver verkligen den där tiden i lugnet. Med ett korsord eller wordfeud, läsa en bok, stirra i taket, stirra i väggen, få möjlighet att tänka långsamma tankar. Å Melodikrysset! Jag gillar verkligen Melodikrysset. Who knew?
Jag kommer att ändra mitt sätt att leva. Framöver kommer jag inte studsa runt som den studsboll jag tidigare agerat som. Det handlar inte bara om att acceptera min introverta del, utan också om att rent generellt ändra fokus. Från självförnekande till självbejakande, att från och med nu visa mig själv lika stor hänsyn som jag tidigare i livet har visat så många andra. Så får det bli.
MCSTENBERG 
Tack för fin läsning, det känns som en uppriktig text som når in i mig. Jag känner igen mig i den här upplevelsen. Jag har också vuxit upp med extroverta människor och skapat mig någon form av norm om att det är det som är det fina. Jag har haft nära kontakt med min introverta sida genom andra och med anledning av min blygsel. Jag har ofta blivit betraktad som introvert men andra genom min historia skulle inte tro att det är möjligt eftersom jag liksom du skapat en extrovert kompetens. Det har varit kluvet. För några år sedan fick jag ett jobb med anledning av min introverta sida. I en teambuildingövning vi gjorde senare framkom jag som mycket mer extrovert. Det fick mig att förstå att jag inte måste välja, jag kan få vara båda. När det passar mig. Nu accepterar jag att jag behöver vara ensam med naturen ibland och jag andra gånger har stort behov av att träffa människor. Jag hushåller med resurserna och samlar kraft. Mina båda sidor accepterar varandra och kan t o m uppskatta varandra.
Lycka till med att visa dig själv hänsyn, det är du värd.
/Jeanette
Jag känner igen mig jättemycket i din text! Förutom att mina föräldrar inte heller är så extroverta utan snarare introverta när jag tänker efter. Men jag har alltid setts som social, utåtriktad och extrovert. Även som vuxen av en av mina chefer. Men på senare tid har jag förstått att jag nog är mer introvert än extrovert och att jag alltid varit det. På mellanstadiet så kunde jag sitta för mig själv på rasterna under en period. Klasskamrater kom ibland och frågade om jag var ledsen men det var jag inte. Jag tyckte bara att det var skönt att vara själv. Samtidigt är jag absolut inte blyg, älskar att dansa, pratar mycket och gärna med folk jag inte känner. När jag är på det humöret. Samtidigt brukarjag vara den förste att vilja gå hem från festen för att jag är trött. Hmm… det här tål att tänkas på. Intressant! Speciellt intressant är det att läs andras funderaringar om det här. tack så mycket 🙂
Tack för kommentar! Vad roligt att du hittat till min blogg. Det är spännande, det här med personlighetsdrag och karaktärsdrag. För min egen del upplever jag att jag ständigt får nya insikter om mig själv. Jag är så många olika sidor, bland annat blyg, introvert och extrovert, i en enda röra. Men jag har lärt mig gilla läget, lyssnar in vad som stämmer för mig och anpassar mig – när det går – efter min dagsform. Jag har efter lång tids självplågeri lärt mig att vara snäll mot mig själv! 🙂
Jag kom över denna text då jag sökte efter ett bra sätt att formulera min introverta del i ett personligt brev. Finns det något bra sätt att lägga fram det, eller kommer det oavsett alltid tolkas negativt?
Hur som haver, ville jag bara säga att jag håller med om det du skriver om och hur länge jag än försökt vara den extroverta personen som jag vill vara, så kommer den introverta delen alltid skrika inom mig, och det är oundvikligt att låta den andas. Bra skrivet!
Hej Frida och tack för din kommentar!
Först vill jag be om ursäkt att mitt svar dröjt. Ordet introvert kan säkert tolkas negativt om du söker jobb som t.ex. säljare men ses som en mer passande egenskap om du söker jobb som t.ex. redovisningsekonom eller administratör. Det hänger ihop med dels förutsättningarna för den tjänst du söker och dels hur du själv formulerar din personbeskrivning i relation till den tjänst du söker. Generella svar är svåra i den här typen av frågor, men förhoppningsvis förstår du hur jag menar. Om inte får du gärna höra av dig igen.
Jag har nu förstått att jag är både introvert och extrovert, dvs ambivert. Är jag för mycket med människor mår jag dåligt av det och umgås jag för sällan med människor mår jag också dåligt av det. Nu förstår jag att jag gillar att umgås med människor men jag behöver verkligen tid för återhämtning mellan mingelträffar och andra evenemang. För mig har det varit en viktig insikt som hjälpt mig att hitta en bättre balans mellan umgänge och egentid.
Lycka till med din fortsatta väg framåt och trevlig helg!